Fredag, dag två, vaknade vi och var ganska ”yr i bollen” av det här skumpandet som bussåkning  på vägarna innebär. Vi var riktigt glada för att vi hade tagit det erbjudandet vi fick med att bli hämtad och skjutsad direkt till hotellet. Personalen var snäll och tog emot oss på ett bra sätt. Rummet var i ett hyfsat skick, det fanns inget att klaga på i alla fall. Vi sov några timmar och sedan så blev det frukost upp på översta våningen av hotellet som var som en terrass.
 
Ägaren till hotellet gav oss lite prisuppgifter på olika alternativ på kamelsafari, inklusive måltider. Vi valde att inte vara med andra turister och att vara ute i två dagar. Efter denna överneskommelse tog vi sedan en promenad till marknaden för att köpa en varsin scarf att ha med som skydd mot solen.  Jag visste då  inte hur underbar de här två dagar skulle bli och vilket resminne jag skulle få med mig.
 
En jeep hämtade upp oss och skjutsade iväg oss till platsen där vi hade planerat att klockan tolv möta kamelföraren och kamelerna förståss. Vi mötte kamelerna efter vägen och först då så såg jag hur stora de var.  Jag tänkte för mig själv – oj, vad har jag gett mig in på, för de var gigantiskt stora, och hur skulle ska jag kunna sitta kvar där uppe. I början sa jag inte så mycket utan övettalade mig själv att detta ska nog gå bra och så tänker vi på något annat ett tag.  Nu kan jag berätta att det gick hur bra som helst och att kameler har en sån skön lunk när de går. Jag kunde till och med bara sitta och blunda och njuta av den frid som fanns runt omkring oss och när kamelföraren började sjunga så var det så mysigt att sitta där uppe på kamelryggen och ”bara vara”. Det var heller inget problem att sitta kvar när de sprang,  det enda ”kamelproblemet”  var att de var lite tröga att få igång ibland.
 
Vi blev sedan serverade en underbar lunch och på något konstigt vis så smakade maten så mycket bättre här ute i vildmarken. Ett annat kamelgäng med ett par från Frankrike kom fram och pratade med oss. Det var kul att få prata lite mid dem och höra vad de varit med om här i Indien. Efter lunchen fortsatte färden mot en by som vi skulle besöka.  Barnen i byn var lite burdus, de blir lite ”gåpåiga” så vi var inte där så länge men det var ändå kul att få stanna till här och se ”hur de hade det”. Dessutom så behövde mina trötta ben få sträcka ut på sig lite. Efter ytterligare någon timmes färd så kom vi sedan fram till själva sanddynerna och där vi skulle slå lägger. Linnea och jag passade på att fota lite och vi ville givetvis inte missa solnedgången över ökensanden.  Gruppen som vi mötte vid lunch tid slog lägger en bit ifrån oss och vi umgicks lite med dem på kvällen innan vi la oss. Stjärnhimlen var otroligt vacker att se! Det var kallt under natten men vi hade bra skydd så jag frös inte så mycket i a f.

.

Pannkaka och toast till frukost.

Efter vår "planering" med chefen på hotellet.

På väg...

Här har vi våra vänner

Lunch på gång.

Smaskigt.

Ekipage

På väg in till byn.

...

En profilbild på min snygging , tagen när jag sitter upp.

nu är vi framme

Vi tog lite olika "testbilder".

Linnea och våra nya vänner.

Fin vy.

En stund vid lägerelden på kvällen.

Torsdag, dag ett, så startade vi med flyget från Mumbai till Jodhpur. Det vi hade planerat att se i första hand var fortet som ligger i Jodhpur - ett försvarsfort som byggdes på 1400-talet. Jag har inte så mycket kunskap i detta område, ingen kunskap vill jag mena, men i mina ögon så var fortet i fint skick.  Utsikten över den blå staden, som Jodhpur kallas, var enorm. Vi han också med lite av solnedgången.
 
Vi hade planerat att ta nattåget vidare till Jailmsar men det fanns inga platser kvar så istället fick vi hjälp av en man som visade oss vart och hur vi skulle boka nattbuss. Llockan halv-tio på kvällen var vi på plats och inväntade nattbussen som skulle gå en halvtimme senare. Vi var ganska trött och såg fram emot att få sova lite under resan. Bussen skulle vara framme klockan halv-fyra på morgonen så det fanns inte så många timmar till sömn.  Medan vi stod utanför och väntade på att få åka så pratade ägaren till bussen med oss och mär han fick reda på att vi inte hade bokat boende tills vi kom fram på morgonen så ringde han sin familj som har ett hotell där och ordnade med hämtning och boende. Han talade även om att de kunde ordna med kamelsafarin som vi hade planerat. Trots att vi inte viste i vilket skick boendet var i så tog vi det för att det var billigt och vi behövde bara någonstans att vara en liten stund innan nästa aktivitet skulle starta.

I flygplanet och nu är vi på väg till nya äventyr...

Utanför fortet.

Ena fatet med pizza och det andra några röror...

Vy över den blå staden, tagen uppe från fortet.

...fina färger...

Sitter på muren...

Solen på väg ner...

Inne i muset, denna sto har använts till elefanterna...

Inne i våran lilla vrå på nattbussen

De säger att öknen är en het och ogästvänlig plats men att det också är en obeskrivligt vacker plats och att få se det från en kamelrygg ska vara underbart. Det ska vara riktigt magiskt när solen gått ner och stjärnhimlen tar över…undrar just om jag får uppleva detta nu när det bär i väg till Rajasthan i morgon bitti….Kram på er alla så höres vi efter helgen

Igårkväll var jag lite orolig att det ändå skulle finnas något liten trojan eller mask kvar i mina dator och andra datorprylar med eget minne. Klev därför upp lite tidigare idag för att jag skulle kunna dubbelkolla det innan jag åkte iväg på praktiken. Det fanns inget virus att hitta på någon av mina prylar så nu börjar jag känna att jag kan lägga ifrån mig detta. Hade inte klarat detta utan Kenneths hjälp, visst är det ganska otroligt ändå trotts detta avstånd mellan oss så funkar samarbete riktigt bra i alla fall.
 
Jag kommer nu att kunna koncentrera mig på annat. Idag ska jag intervjua de äldre vilket kommer att bli både spännande och trevligt. Funderade inte på det igårkväll så jag har suttit och skrivit ner lite frågor nu. Ilväll så kommer det att bli packning för i morgonbitti så åker jag och Linnea med flyget till Rajastan, spännande! Ni som tänker att nu är hon ledig igen så har jag redan jobbat in tiden för att kunna göra den här resan. Det kommer att bli intensiva dagar och vi kommer att förflytta oss med tåg nattetid så att vi kan sova samtidigt, det är ett sätt att effekyivt ta tillvara på tiden. Så nu blir det lite att pyssla med i kväll…men det är både kul

I dag måndag så då är det studiedag. Tyvärr så var det inget studiebesök inbokat och jag vet inte om det beror på att det har varit en sån där ”speciell dag”. Det har varit en högtidshelg för muslimerna och jag tror att den heter Eid, är inte så insatt i det. Innan helgen såg vi mycket getter som fixades i ordning och gjordes fina … , det var troligen för att det skulle offras.
 
Större delen av dagen gick sedan åt till att försöka få ordning på virusprogrammet som inte går att uppdatera. Med hjälp av Kenneth och killarna i datasalen så fick vi ordning på programmet som ska hålla otäcka trojaner och maskar borta från min maskin. Sedan fick Kenneth och jag fortsätta hela kvällen med att få demonerna under kontroll. Måste erkänna att jag fick lite panik, hela min dagbok och allt annat material har jag på datorn och den extra lilla hårddisken som jag har med mig. Tror att vi har lite bättre koll på läget nu, men det är inte helt bra….

Via telefon på lördagskvällen så bestämde en av studenterna med mig att vi skulle träffas klockan 7.50 på kontoret. Vi planerade att sedan ta en taxi därifrån tillsammans med de andra till Hall of ”Harmony”, där kampanjen skulle hållas. Jag var ute i god tid när jag kom ner till stationen och medan jag stod där och väntade på perrongen så kom en av de andar studenterna fram.  Jag berättade för honom att jag skulle möta en av studenterna 7.50 på kontoret.
- Nej, säger han då och ler, det var klockan 7.15.
Han förklarade att han också var sen…oj, blev det för mig då. Jag förstod att det skulle bli problem för mig att hinna till de andra i tid och att han också hade samma problem. När vi klev av sista stationen försökte jag haka på honom men det slutade med att jag  sa till slut åt honom att springa i förväg för jag orkade inte springa lika fort. Jag hade i mitt huvud en liten känsla av att jag brukar få vänta när tid är bokat så jag hoppades att det skulle vara likadant den här gången. Det var det, precis när jag satte foten på trappsteget klockan 7.40 så frågade personalen efter mig…ni ska veta att det blev en svettig färd men jag hann med de andra i alla fall.
 
Kampanjen handlar om de äldres utsatthet både fysiskt och psykiskt. Det blev en fantastisk kampanj, de talare som var där hade så mycket klokt och intressant att säga så tiden kändes inte alls lång. Det har pratats och jobbats så mycket med olika alternativ av text och motiv som skulle väljas ut för de olika ”posters”, sedan jag började på praktiken och nu fick jag själv se dom i färdigt skick för första gången på utställningen. De har gjort ett gigantiskt arbete och kvalitéten vad gäller det materiella, upplägget på programmet och själva presentationerna var perfekt. Jag startade min praktik samtidigt som förberedelserna började för kampanjen så det känns lite speciellt att ha fått varit med i allt arbete i förberedelserna. Det hördes på diskussioner som fördes av besökarna att de gillade och uppskattade att organisationen lyfte fram det här ämnet och att de också verkligen gillade upplägget på utställningen.  
 
Det här blev en dag  då all personal från hela organisationen och alla de studenter som gör någon form av praktik var samlade på samma ställe. Jag tyckte det var kul att få se nästan alla och det fanns faktiskt lite tid över för att prata och ta bilder på varandra. När kampanjdagen var över så var jag givetvis trött men också nöjd. På min lista så hamnar den här dagen på min ”nöjda sida” för det blev en riktig fullpoängare…

En student och jag står bredvid den här fina dekoration som organisationen är mycket stolt över. I skålen, nästan längst upp på dekorationen, finns det ljus som ska tändas när kampanjen öppnas.

Två studenter och så jag

Har är några av oss och fikar lite innan kampanjen öppnar.

I den här byggnaden, Hall of "Harmony", höll kampanjen till och det var snyggt och stort inuti. Det krävs tillstånd att ha kamera med sig in och fota i byggnaden. Jag hade fått i uppdrag av organisationen att ta bilder åt dom så därför fick jag använda min kamera.

Har ni hört talas om gamla tanter som har tegelsten i väskan för att de ska kunna slå till dumma tjuvar i huvudet med den. I morse så kände jag mig lite som en sådan tant, jag hade min väska med pärmen i som skydd mot alla våldsamma kvinnliga resenärer. Just den här morgonen så kom den också verkligen till användning när de försökte pressa in mig och en annan kvinna in i ett hörn - då riktade jag väskan mot dem med stöd mot väggen och så kunde de helt enkelt inte pressa in oss utan vi stod så bra kvar där vi stod, jag kan avslöja att hörnen på pärmen gör att det inte känns så himla trevligt. Ni kanske tycker att jag är stygg men tågmiljön gör att jag faktiskt inte har något val ibland.  
 
Det blev som jag trodde att det skulle bli, mycket att stå i på praktikplatsen idag. Tiden räckte inte till idag för allt som skulle ordnas så jag blev tillfrågad om jag också kunde jobba imorgon men tyvärr så har jag redan bokat in lördagen för att göra lite inköp. Jag har inte så många lediga dagar kvar här i Indien och därför vill jag måste ta hand om de dagarna på bästa sätt.
 
En av studenterna gjorde sin sista dag idag på praktikplatsen, hon ville så gärna bjuda mig på lunch, kanske kan jag få bjuda tillbaka om hon kommer till Sverige någongång. Jag följde iaf med till ett matställe dit dom brukar gå och äta.

Idag lunchade jag ihop med Dipali och Neha, maten som jag åt var mycket stark så jag åt inte allt.

Det kändes i morse att det blev sent innan jag kunde somna igårkväll. Men det gick ganska bra ändå idag, vi har så mycket att stå i inför kampanjen som organisationen kommer att ha på söndag så tiden går fort på dagarna. Lunchen blev försenad både igår och idag, det är inte bra för det är enda pausen vi har på dagarna. Här finns det inte några fikapauser eller raster, utan det finns ett enda matuppehåll och då är det bara  medan vi äter det vi har med till lunch och så fort vi har ätit upp så börjar vi jobba på en gång. Så ni förstår att jag är hungrig när maten serveras klockan åtta i skolmatsalen. Det är också skönt att slippa matlagningen för när jag kommer hem på kvällen så hinner jag bara med en dusch och en tvätt sedan är tiden slut.  Bara för att det finns en tid satt när arbetspasset ska vara slut så är det inte säkert att jag kan gå då utan det kan bli senare. Fast jag har ett ganska bra schema för jag börjar en timme senare på morgonen än de andra studenterna och jag behöver inte vara på praktiken på lördagarna heller. Efter att kampanjen på söndag så kommer jag att boka in besök på andra organisationer som arbetar med äldre. Det ska bli intressant att få se för nu när jag har varit här ett tag hos den här organisation så jag har fått lite koll på hur det äldre har det men jag vill gärna göra fler besök för att få veta mer.