Vi var framme på tågstationen ca klockan åtta på morgonen. Eftersom det här var sista natten så skulle vi inte behöva våra filtar längre så vi bestämde oss för att ge dom till några som vi trodde kanske skulle vilja ha dom. Det blev en familj med tre barn och de blev riktigt glada.  Det kändes bra för samvetet att kunna få bidra med något och den här årstiden brukar det kunna bli riktigt kallt på natten för de som sover ute. Vi har blivit tillsagda att inte ge pengar till någon som tigger för de får i regel inte behålla pengarna själva utan det är någon annan som tar de sedan. Om jag har något ätbart med mig och det kommer ett barn och tigger pengar så ger jag dom det i stället. De brukar titta så förvånat för det är ju pengar de är ute efter, som då någon annan sedan tar hand om.
 
Det blev det lite frukost på stationen där vi också passade på att planera dagens få timmar dom vi hade kvar till 17.00 då flyget skulle ta oss tillbaka till Mumbai. Vi vlade att göra en tur till ett fort i staden och det var riktigt vackert där. Efter besöket på fortet for vi vidare till centrumet men först så skulle chauffören stanna till vid en tygaffär … börjar bli van det här nu. Jag har förstått att chaufförerna har någon form av avtal med olika affärer. Vi är inte tvingade att stanna till utan de använder ”tipset” till att få oss lättlurade turister att göra lite oplanerade inköp. För min del går det än så länge går det faktiskt bra att göra de här stoppen då jag inte har hunnit lessna på att se saker, det är ganska kul att kolla runt lite. Sedan behöver jag inte tro på alla historier som butikerna sedan i sin tur berättar för oss. I den här butiken talade de om för oss att de varor till de indiska butikerna i Sverige - det återstår att se.
 
Efter affärsbesöket så släppte chauffören av oss i centrum och där strosade vi runt lite bland galna och desperata försäljare, för det var dom verkligen den här gången. Det är tydligen inte så ofta turister här under den här delen av året.  Sedan så blev det flyget tillbaka till Mumbai.  Det var två trötta men nöjda tjejer som sedan landade välbehållna och med många nya erfarenheter. Jag tycker det absolut var värt att åka på den här trippen i alla fall. Vi hade planerat den så att vi ville ta del av olika kommunikationsmöjligheter för att få se ”lite andra sätt” att leva i Indien inte bara det här rena turistlivet för det kommer jag troligtvis att kunna ta del av i framtiden på ett eller annat sätt.
 
Att efter veckorna då jag försökt jobba så mycket som möjligt kunna få hitta på egna aktiviteter på helgerna har fungerat ganska bra. Det har varit ett sätt för att försöka lära känna och förstå Indiens olika delar lite mer. Just den här lösningen har passat för mig och jag har haft sån tur med att ha en sån underbar rumskamrat med mig . Trots att det skiljer många år mellan oss så upplever jag att vi har haft utbyte av varandra på många sätt.

Nyvaken och i läge för lite frukost - inte den bästa men den duger.

Detta var ett snyggt fort och jag är verkligen glad att vi tog oss tid för att åka hit trots att vi inte hade så mycket tid på oss.

Det här är Indien och elefanter hör till, fast jaag skulle hellre ha sett djuren i sin rätta miljö och inte som turistobjekt där de fick gå samma väg, om och om igen.

En bild tagen i glas- och spegelsalen inne på fortet. Väggar och tak var så här fina.

Här har vi toaletterna i fortet, de används inte i dag , men de ser nästan likadan ut som de som avänds här i staden idag.

Här är vi nere i källaren, det gav lite skräckkänsla

Det är den här färgen på byggnaderna som gett staden smeknamnet "Rosa staden"

Lite gott innan det blir dags för turen med planet